När läst jag romanen möter jag en beskrivning. Den gillar jag också och vill prata om. '' Fors smakade på kaffet.Det var starkt, men inte alldeles varm och hade en omisskännlig smak av termoskork.''
Hilmer blev osynlige. Han är huvudperson och han gör flera försök att göra sig hörd och sed men utan framgång.
Det betyder också att han kan inte känna hur smakar riktig kaffe! Det är värre än vara osynlige!
Vilka det är som är osynlige? Men varje har andra sinnen som vi uppfattar världen. Att vara osynlig innebär att vara döv och blind tror jag. Glöm smaken av kaffe och hela livet runt. Allt är meninglöst. Varför skulle ett spöke veta sanningen?
Jag tycker att det är intressant att tänka av livets mening. En del av människor uttrycker det i bilder, andra i sitt arbete och fritidsintressen.
Romanen är väldigt spännande nu och jag vill veta vad hände med Hilmer. Jag hoppas att han kan leva längre och polisen kan gripa någon som gjorde dålig mot honom. Jag hoppas att han kommer bli normalt och kommer att känna smaken kaffe!
Genom att författaren beskriver lukt och smak förstår vi ännu bättre Hilmers situation. Jag håller med dig att förlora smaken kan vara lika jobbigt som att vara osynlig. Mat och dryck är ju ett av livets stora njutningar, en kopp kaffe och en kaka kan lyfta upp en grå dag :)
SvaraRadera